Bussbekymmer Del 11
När han ser henne gå på bussen tycks hela världen stanna till och det vimlar tankar i hans huvud. Ska han berätta för henne att han har hittat fotot eller ska han låta bli? En del av honom skriker av längtan att få säga det, att på något sett sätta dit henne till bådas fördel. Men den andra delen vägrar. Kanske blir allt bara pinsamt tyst och osäkert. Kanske förstörs denna lilla spänning mellan dem, så att han hamnar på ruta ett igen.
Men han kan inte förneka hur löjligt glad han är för den där utklippta bilden. Att hon hade klippt ut en bild på honom av alla miljoner killar i sverige, alla miljarder killar i världen.
Han fylls från topp till tå av värme. Han känner sig speciell för första gången i sitt liv.
Hon närmar sig honom sakta, och för ett ögonblick står hon i gången och bara ser på honom. Hennes gröna ögon glänser och munnen är halvöppen. Hon ser frågande ut och är lika vacker som alltid. "Herregud" tänker han "nu dör jag". Men det gör han inte, nej han ser bara tillbaka på henne och plötsligt försvinner hon därifrån och sätter sig på samma säte som alltid.
Bussen skakar till i varenda kurva och han undrar när bussbolaget ska byta ut dessa skruttiga bussar som åker runt i den här hålan varje dag. Mittdelen av bussen som ser ut som ett dragspel gnisslar till något förskräckligt i varje sväng och sätena gapar ihåliga på flera ställen där folk har dragit ut vadd.
Den här bussen är egentligen som han. Trasig och utsliten. Fast skillnaden är att från början var bussen ny, skinande och hel. Det har han aldrig varit.
"Nej" tänker han "nu får det var nog".
Det känns som för några dagar sedan då han laddade för att säga hej till henne. Men denna gång ska han berätta.
Ja, han ska hålla upp den urrivna bilden och fråga henne. Rakt upp och ner.
Men han kan inte förneka hur löjligt glad han är för den där utklippta bilden. Att hon hade klippt ut en bild på honom av alla miljoner killar i sverige, alla miljarder killar i världen.
Han fylls från topp till tå av värme. Han känner sig speciell för första gången i sitt liv.
Hon närmar sig honom sakta, och för ett ögonblick står hon i gången och bara ser på honom. Hennes gröna ögon glänser och munnen är halvöppen. Hon ser frågande ut och är lika vacker som alltid. "Herregud" tänker han "nu dör jag". Men det gör han inte, nej han ser bara tillbaka på henne och plötsligt försvinner hon därifrån och sätter sig på samma säte som alltid.
Bussen skakar till i varenda kurva och han undrar när bussbolaget ska byta ut dessa skruttiga bussar som åker runt i den här hålan varje dag. Mittdelen av bussen som ser ut som ett dragspel gnisslar till något förskräckligt i varje sväng och sätena gapar ihåliga på flera ställen där folk har dragit ut vadd.
Den här bussen är egentligen som han. Trasig och utsliten. Fast skillnaden är att från början var bussen ny, skinande och hel. Det har han aldrig varit.
"Nej" tänker han "nu får det var nog".
Det känns som för några dagar sedan då han laddade för att säga hej till henne. Men denna gång ska han berätta.
Ja, han ska hålla upp den urrivna bilden och fråga henne. Rakt upp och ner.
Kommentarer
Postat av: hanna
Flora du är Fantastik.
Postat av: Fina
åh så bra!
Postat av: Sara Tiara
Gaah! Kan knappt vänta tills nästa bussbekymmer! :D
Postat av: Emma
SHIT VAD SPÄNNANDE DET ÄR NU!:o
Postat av: ebba '
Shiit så duktig du är, så sjukt bra <333
Postat av: Johanna
du är så sjukt BRA!
Postat av: Asta
Bäst!
Postat av: elle
fabfabfab. du är så jävla grym flora.
Postat av: Sofichelle
du skriver så fint. Du har blivit utmanad , kolla senaste inlägget på vår blogg , och om du vill kan du göra samma sak
Postat av: Anonym
fint är ordet.
Postat av: Freja
Hej Flora!!!
Du skriver verkligen skit bra :D
Puss
Postat av: channie
du är så underbar du skriver så otroligt fint och beskrivande, önskar själv att jag hade en sådan fantasi och kunde skriva så! hugs
Postat av: Elin
bussbekymmer <3
Trackback