Flora

Det känns liksom som att allt man gör är fel,
som att varenda litet snedsteg kan förvärra allt i världen.
Jag hatar mig själv som är så jävla egoistisk, jag älskar ju dig.
VI har allt tillsammans, vännskapen är otrolig, och så kommer jag och förstör.
bang krasch bom så var den tillplattad, vänskapen alltså.
förlåt för att jag finns och sårar dig,
förlåt för allt.

Jag vet att vi har sagt at vi ska gå vidare, att jag sa att vi skulle dra ett streck över det,
men somsagt, strecket täcker inte hela raden, några bokstäver skymtar fram.
jag har ångest i kroppen, det känns som att jag har en sten i magen.
jag hatar att såra dig, svika dig, vara en sån förjävlig kompis.

Jag ska bättra mig, jag lovar. Bara jag vinner dig tillbaka, dududu.

Jag älskar dig.

Det förvånar mig att jag inte ligger avsvimmad just nu.
Det förvånar mig att den här datorn funkar.
Det är en ganska lång berättelse, men jag hade tänkt att ta det från början och berätta.

Jossi och jag sitter och äter mellis. Mackor med oboypulver på är mums!
- Haha fota mig när jag har oboypulver runt hela munnen, säger flora
- Haha, okej. svarar jossi.
Jag har då alltså en massa oboypulver i munnen, och det blir man såklart hostig av så jag hostar ut det över hela bordet. Just då hade vi hämtat datorn för att ta reda på  vad man egentligen gör förutom att stympa könsorgonet vid omskärning. Så där står datorn, och allt oboypulver kommer ut över hela tanjentbordet och skärmen.
- Åh nej! Skrattar jag. Vi får hämta dammsugaren!
Så jag och Jossi springer bort och kopplar in centraldammsugaren. Det tar ett tag innan vi får igång den, men tillslut börjar den suga, och jag börjar suga upp pulvret med munstycket. Det går inte så bra så jag får trycka dammsugarn mot tanjentbordet, på tanjenterna.
Då vipps så far två tanjenter ner genom slangen och bort, jag vet inte var.
- Åh herregud! Skriker jag, det är ju pappas dator!
Jossi står där ovh håller sig om munnen och kan inte tro att det är sant.
Jag ringer snabbt till pappa, och berättar vad som har hänt.
- Det var det dummaste jag hört, först att äta vid datorn och sen att ta dammsugaren! Det är ju min dator Flora, mitt jobb! Säger pappa argt och besviket. Du får fixa det där nu, töm påsen!
- Men det är ju centraldammsugare!
- Då får du gå ner i källaren och tömma det där! Säger pappa argt, Hej då!
Jag och Jossi springer ner till källaren. Jossi hittar en konstig burk som hon tror är det, men jag tror det inte alls. Hon börjar skruva loss en hink från den, och jag ser damm skymta från hinken.
- Bra jossi! Skriker jag och rusar fram för att gräva bland dammet i hinken. Längst ner i botten ser jag två svarta tangenter.
- Dom är här, herregud dom är här! Skriker jag lyckligt och vi sätter tillbaka hinken på sin plats.
Jag ringer efter en stund till pappa och säger att allt är bra, att vi har tagit tillbaka tangenterna.
Okej, hejdå. blir hans svar. Men jag tror att han var väldigt lättad.
Jag ska säga att jag inte ser fram emot när han kommer hem..

Tack Jossi, utan dig hade det inte gått.

En väldigt, väldigt lång dag i skolan!
Idrott, Gympa. Touch down! Vi körde rugby. Man tänkte bara "jippi, jag som är så väldans bra på bollsporter". Råkar fumla iväg bollen till motståndar laget, och hör återigen Touch down! Ja, men det var ju bara ett litet snedsteg. Går och sätter sig på avbytar bänken och skriker åt de andra i laget vad dom borde göra. Byter tillbaka för att spela och vara bäst på plan. Men nej icke sa nicke. Fumlar iväg bollen igen. Bra där Flora! Har jag någonsin blivit vald först till att spela bandy, fotboll eller basket? Nej. alltid typ bland de sista. "ta inte flora, hon är så jävla värdelös på fotboll" Men vafan, som att jag skulle bry mig om dom egentligen? Jag blir ju inte precis ledsen för något sånt. Nej, dom ska inte bräcka mig. Jag äger!

Max lektion. No. Vi bygger fågelholkar, och jag och Matilda blev klara idag. Max blev ägd av slöjdläraren Tuben. Men han vill verkligen inte förlora, så han kaxar imot som en hackspett, Ja, precis en hackspett, eftersom att han just nu är så inne på fåglar. Svartvit flugsnappare, talgoxe, och vad alla nu heter. Enkel bäckasin finns det en som heter också. Konstigt namn.. Jag gillar verkligen inte Max över huvud taget. Han hackar på eleverna hela tiden, och bara skäller på oss, fast vi inte alls är särkilt jobbiga. "gör nu bara inte som Matilda och glöm böckerna hela tiden!" ursäkta, men det var första gången hon hade glömt sina böcker. "Skriv ned allt det här nu" tusen saker. Konstruktionsfrågor hit och dit, allt ska skrivas ner. Två hela stora häften minst per termin, "nej det där var inte bra, sudda allt och skriv om." . Åh, jippi. Nu har vi  Max igen, - hackspetten med de utåtstående bröstvårtorna.

Skolan suger, vännerna duger. Mer än duger, dom är perfekta!

                   

Kärleken sprudlar. Jag är lycklig, och kär. Han vet, Jag vet.