God jul!



Imorse vaknade jag av att ett paket hamnade på min sänggavel. En hemskt fin bok som heter "Skriv om och om igen". Något jag verkligen kan rekommendera för alla er som gillar att skriva men som tycker att det är svårt att komma igång. En riktig inspirationsbok (provläs här).

Snart ska vi krafsa ihop julklapparna som ligger vilandes under granen och bege oss mot en stor och underbar släkt där julafton ska firas på bästa vis. Snön ska pulsas, maten ska slinka ner i magarna, Kalle Anka ska ses på och julklapparna ska öppnas.

God jul ni där ute. Jag tycker så mycket om er.

ljuva jullov!


Nu ska jag och min bästa vän ut och rulla i snön. Han är fantastisk, min älskade Sebastian.

Sebastian



Jag hatar att sova utan dig. Det enda jag kan tänka på om kvällarna är din stora säng med dubbeltäcket där vi får plats båda två under utan att trängas.
Då saknar jag din varma hud och dina djupa andetag,
då saknar jag att inte kunna ligga och titta på dig när du ännu inte har vaknat.
Då saknar jag dina morgonkramar och dina slingriga ben.


"Det var första gången jag gått och hållt handen med en kille bland en massa människor."

"Den där kvällen på Pong när vi åt sushi till middag.
Du var så fin.
När vi sa hej då kramade du mig först och gick sedan på bussen.
Men så vände du dig om. Såg mig rakt i ögonen. Log.
Och så sprang du ut ur bussen igen, med armarna sådär utsträckta framför dig.
Du omfamnade mig. Hårdare än vanligt, längre än vanligt.
Och puppor kläcktes i min mage och fjärilar virvlade runt.

Visste du då att det skulle bli vi?"


Läste just igenom "boken om oss" som jag skrev till Sebastian på våran fyramånadersdag. Det känns som evigheter sen.
Men att läsa alltihop känns faktiskt som att återuppleva de där finaste stunderna i början på våran naiva nykärlek. Då det inte gick att få bort kärleksruset ur kroppen.

Ikväll har kärleksruset som vanligt varit framme igen.
Herregud, efter snart nio månader älskar jag den där pojken som aldrig förr.

anger


Foto: Jakob

Elaka kommentarer förstår jag mig aldrig på. Vad fyller det för funktion med att skriva elaka ord till någon, endast enbart för att såra? Vinner den personen självförtroende på det? Skulle dessa personer våga gå fram till mig på gatan och uttrycka sig såhär? Nej. Men bakom datorskärmarna blir det anonymt och då vågar man visst säga precis vad man tycker.

"hahahahah o herregud vilket hemskt leende, ingen vill se ditt tandkött äckel"
"Du har ett sjukt läskigt smile, ser ut som om du ska anfalla närmaste och suga ut deras blod närsomhelst."


Jag tar inte åt mig, det gör jag inte - trots att tandköttsleendet har varit ett STORT komplex när jag var yngre. Men fega människor som dessa är inte värda att vinna. Mig får dom inte. Jag blir bara så sjukt arg.

(Jag tigger inget som helst medlidande nu, det var inte syftet med det här inlägget)

helvete

Skolan kväver mig på riktigt. Vet inte hur jag ska orka tre år av det här.
Den eviga stressen gnager och gnager och jag bryter ihop hela tiden. Orosmolnet växer i magen.

Fan det här är för svårt för mig.

everything's not right


1. imorse 2. dansande pojkvän

Sitter och funderar på hur bra men samtidigt knas allting har blivit på sistone. Hur skolan sakta börjar formas till ett ställe jag kommer spendera den mesta av min tid på. Där jag kommer växa som människa bland människor som jag redan tycker så mycket om.
Trots de där trapporna  man springer upp och ner för varje dag, som ger en träningsvärk i vaderna och som gör att man står och flåsar efter andan i flera minuter efteråt. Trots plugget som blandas ihop till ett enda virrvarr av inlämningar och prov. Trots det gör min skola mig varm i magen. De där stunderna i elevköket, eller håltimmar som spenderas i bildsalen som gör vardagen. Som får mitt lilla tonårsjärta att ta ett dubbelskutt.
Men så saknar jag vissa skratt. Vissa leenden. Vissa människor som jag inte har träffat på så länge. Vänner jag önskar att jag kunde träffa varje dag, men som blir alltför sällan. Folk jag inte träffat på flera veckor, sedan mitten på sommaren, eller ännu värre - sedan äppelträden var prydda av små, vita blommor.

livet är bara en viskning

Längtar efter att vakna av kyssar över hela ansiktet.
Längtar efter att somna till dina andetag. Till värmen av din kropp.
Längtar efter att ligga och dra mig i sängen med dig för att sedan gå upp och göra en god frukost.

Inte är det kul att ha kyssjukan när kyssar är det man går runt och tänker på.

jag har en motorsåg i halsen

Inte kyssas på 2 månader alltså.
Jag dör.
Kramas då, får man kramas?

kärlek


jag vill vara med dig föralltid.
jag är inte rädd för att säga det.
jag vill leva hela mitt liv med dig,
om du vill leva hela ditt liv med mig.

heartache


lilla mamma i stora världen

En moppetur hem i natten.
Stjärnklar himmel med karlavagnen precis framför oss och månskärvan som ett lysande leende.
Krampande armar runt din midja.
Vill vara så nära dig.

Jag fryser. Men du gnuggar handen mot mitt ben, för att värma mig.
Vill stanna här föralltid. Vill åka tusen mil med dig.
Jag älskar dig Sebastian, älskar älskar älskar dig.

du är en dröm

Idag har jag och Sebastian varit tillsammans i ett halvår.
Men det här är bara början, eller hur?

Den första bild som togs på oss.

Det här halvåret har varit det bästa i mitt liv. Jag är så otroligt, otroligt glad att jag fått lära känna dig, Sebbe.
Jag visste inte ens att jag kunde känna såhär. Att jag kunde älska någon såhär mycket.

du är allt jag någonsin drömt om

"Flora, varje gång du tänker på mig kan du vara säker på att jag tänker på dig."
Så sa du.
"För jag tänker alltid på dig."

Och jag vet att du tänker på mig nu.
För här sitter jag och tänker på dig.

Det är inte svårt att minnas de där hundra kyssarna du gav mig innan jag for. Du räknade dom i huvudet,
och det gjorde jag med. Jag förbluffas fortfarande över att jag kunde förmå mig att räkna, att jag kunde tänka så pass klart trots att du brukar rubba min tillvaro och mina tankar totalt.

En parfymdoftande näsduk under huvudkudden räcker inte.
Jag vill ha dig här, nu.

Jag är trött på att sakna. Trött på den gnagande känslan av tomhet.
Jag är beroende av dig nu, du vet det va?

Det skrämmer mig hur halv jag känner mig när du inte är här.


jag älskar dig så mycket.




jag saknar dina ögonfransar mot min kind och din lena hud.
jag saknar att ligga med huvudet mot ditt bröst och lyssna till dina hjärtslag.

sebbe,
du är så långt borta

och att sakna gör så ont.

fjärilskyssar över kinden


Den finaste killen jag vet befinner sig för tillfället i min dusch. Äntligen kan jag hålla om honom så hårt att jag skakar igen.
Hjälp jag vet inte vad jag ska göra av all kärlek. Jag tror jag spricker.

för kärlekens skull

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/204255/images/2009/dsc_0052_37254956.png

Jag kan inte få nog av dig. Att följa dina linjer med mina läppar och samtidigt känna din kroppsdoft är som en drog för mig. Jag skulle kunna sitta och titta på dig i timmar om du stod ut. Jag lovar.

Jag är förtrollad av din yttre och framförallt din inre skönhet.
Herregud Sebastian, vad gör du med mig?

allt kändes svart

ikväll har jag suttit och läst igenom saker jag skrev i min dagbok för ett år sedan.
mest lät det såhär:

"men det gör så ont,
att veta att det är såhär det kommer att bli,
att det är såhär det
alltid har varit.
att jag måste få mig själv att inse, att jag är en förlorare, en tönt,
en människa ingen kille vill ha."

och jag skräms av mig själv. skräms av hur mycket jag krossade mig själv förra året.
hur mycket jag sänkte mitt eget självförtroende.
hur ful, äcklig, dålig, töntig jag gjorde mig själv till.
hur mycket jag trampade på min egen kropp, hur mycket jag spottade på min egen personlighet.

jag trodde aldrig, aldrig att kärleken skulle komma till mig då. jag trodde att jag var totalt utesluten och utelämnad från den.
jag trodde att jag inte var värd den.

men sen en dag stod han där.
och jag förstod, att kanske, kanske är jag värd den här underbara känslan ändå.
kanske kan jag acceptera mig själv.
och han såg mig för den jag var, för den jag är.  
och vet ni?
allt det där svarta runtomkring mig liksom löstes upp.

så ni tjejer där ute som inte tror att ni någonsin kommer bli kära,
ni som tror att ni aldrig kommer få någon att dela era finaste stunder med,
sluta inte hoppas.
för plötsligt pang bom krasch så är han där. tro mig.

och försök att inte krossa er själva. för jag vet hur ont det gör.


froste


när jag som bäst sitter och skaver bort nagellacket från naglarna
så får jag ett meddelande av dig där du säger att du vill skypa.
och så gör vi det. 
min stora stora storebror.
din varma, vänliga röst och ditt stora vackra leende fyller hela min kropp med varmt rus.
du vid en dator på ena sidan av jordklotet och jag vid en dator på andra. 
du med brunbränt ansikte och solblekt hår, efter fyra månader där borta, 
jag med ett slitet ansikte efter en hel eftermiddag med regelbundet pluggande. 
klockan är halv tolv, där hos dig i centralamerika. här är det kväll.
och som jag saknar dig.
som vi saknar varandra.
du säger att du funnit kärleken. och det gör mig så glad, för jag vet ju hur det känns.
men så säger du att du inte vet hur länge du stannar.
något skriker inombords. nej tänker jag. 
nej nej nej.
fast du lovar mig att
du inte ska stanna för alltid.  

du


din närhet är helande för själen.
alla pusselbitar som någon gång dragits bort, kastats iväg, stampats på,
samlar du ihop och sätter tillbaka. bit för bit.

Om oss


Det är nästan läskigt hur mycket man kan tycka om någon.
Hur man tänker att här skulle jag kunna ligga föralltid,
intrasslad i dina armar och ben.
Känner ditt hjärta bulta sakta och hårt, precis som mitt.
"För dig" viskar du och ser mig i ögonen. Ler.
Du kramar mig lite hårdare, nosar mig i nacken.
Du viskar de där tre orden som får mig ur balans,
som får mitt blod att pumpa tusen gånger snabbare och mitt hjärta att bulta tusen gånger hårdare.
Jag leker med ditt hår, borrar in mig i din halsgrop.
Halsgropen som är min favoritplats på jorden. Där det luktar gott av dig och där är du len och mjuk.
"Du är det finaste jag vet" säger jag. Du kysser mig.

Tidigare inlägg
RSS 2.0