Flora

Jag tror inte att min pappa och jag någonsin har varit så nära som nu, dom senaste dagarna.
Vi har alltid haft någonslags vägg mellan oss. Jag har inte berättat mycket om mitt liv för honom, och han har inte frågat. Det är faktiskt så, att han aldrig frågar hur jag har haft det i skolan, om jag har några läxor eller hur jag mår.
Jag har mått ganska dåligt över det, att han inte bryr sig. Han jobbar så mycket.
jag kan inte direkt säga att han har varit mer nyfiken om mitt liv dom senaste dagarna heller, men vi har pratat mycket om kärringen och kommit närmare på så sätt.
När pappa sitter och säger att han inte kommer att bli olycklig, för att han har oss, så får han tårar i ögonen. Jag älskar honom så mycket.

Nu är jag rädd, så jävla rädd.
Pappa ringde just och sa att farmor har åkt in till södersjukhuset, hon har en propp i lungan.
Min älskade farmor.
Men pappa sa att det var okej med henne, vi ska hälsa på henne idag. Hon hade åkt in till sjukhuset med taxi, så det betyder ju att det inte är så farligt.
Men jag älskar farmor så mycket, hon är underbar.
Pappa sa också att det skulle vara den sista fina dagen. Sommaren är slut och imorrn blir det kallare, så vi skulle åka och bada tyckte han. Deprimerande.

Jag har ätit risgrynsgöt, det var gott.